Första dan avklarad , med ett stort leende samtidigt som det äts massa godis! Flåset var det inga problem med och inte särskilt jobbigt för låren. Redan efter en knapp halvtimme låste min nacke sig. Känns riktigt surt, men med massa massage ska ska det nog gå an.

Första dagspasset gick annars helt lysande. Första stoppet var på sportex för att pappa behövde fixa lite småskavanker på cykeln. Därefter blev det den legendariska kebaben på lorensborgsgrillen innan vi besökte farmor Giovanna i lorensborg. När man väl cyklar känner man sig inte hungrig eller trött, men så fort man stannar så skriker magsäcken som en vild grizzlybjörn och man har fragma kring munnen. Efter farmorbesöket tog vi en runda till farbror Franco för att bjudas på massa tårta och dyligt. 1 timme senare var det dags för massa mat igen hos mormor i Trelleborg. Tårta på det igen satt sig inte helt fel. Behöver verkligen inte bry mig alls om vikten denna resan. För idag har jag gjort av med otroliga 3787 kalorier! Resan på 10,6 mil tog 5 timmar och 21 minuter . Det ger ett snitt på 19,8 kilometer i timmen. Vi hade räknat med ett snitt på 15-18 km/t men med våra sproilans nya tunnare däck blir vi snart tagna av fartkamerorna! Vi har trots allt idag haft motvind nästan hela dagen. Tur man inte är så stor så att vinden inte stopapr upp en så mycket.

Nu är jag helt slut. Maten har inte lagt sig och verkligen inte mjölksyran. Nu ska vi stressa oss ner till båten som går 22.45. Där ska min nacke få ligga på golvet på tysklandsbåten. Oj vad det längtas.

Gastone med ett leende har ordet: Äntligen på väg och då menar jag på väg med sonen Christoffer och fasiken vad man har längtat. Nu har vi hälsat på hela släkten i Sverige känns det som, farmor i Malmö, min bror i Höllviken och givetvis mormor i Trelleborg. men nu gäller det färjan till Rostock och därefter det tyska äventyret och om vädret och Christoffer orkar så kommer vi att lägga c:a 18 mil på måndagen. Konstigt nog så längtar vi båda två! Det visar siga att med en stark vilja så kommer man långt och vi tillsammans kan uppnå vår dröm att cykla ända ner till Italien. Dagens etapp gick förvånansvärt lätt och fort men vi kommer att ta det lugnare på dom andra etapperna. Nu tackar jag för mig för min kudde saknar mig.