Natten tillbringades mellan två snarkande valrossar i en fotölj på båten till Rostock. Väl i Rostock 6 på morgonen började vår förväntade mördardagmed svårigheter att hitta ut ur stan. Men då pluffs, dök en helskön tysk upp och följde oss ut ur stan. Sen väntade några mil med helkassa vägar och en som körde om pappa med en liggcykel. Sen lurade cykelslingorna oss på en massa omvägar som man efter nån timmes dålig sömn gärna skulle ändrat på. Vi sökte upp ett McDonald's i en timme för att kunna skriva i bloggen genom Wifi. Tydligen var man tvungen att vara tysk för att få använda det och jag såg inte tillräckligt arisk ut. Då fick vi nog, vi vräkte i oss burgarna sen hade vi en lång raksträcka på några mil, på den legendariska väg 103.. vi tog igen en bunte tid rejält. Vi cyklade lika snabbt som en jude under andra världskriget cyklade. Den rundan tog kål på mig ska jag säga er, så en massa påfyllning och mys vid sjön gjorde de sista timmarna mycket lättare.