Efter spöregn kommer solsken

Idag vaknar vi av att spöregnet väller ner över Weisenberg. Vi vilade lite efter frukosten för att se om de ljusnade till. Tillslut sprack tålamodet och vi bestämde oss för att ge oss ut i det blöta. Våra ponchos är inte av de snyggaste laget men oerhört bra. Gick förvånansvärt bra hela vägen till Jena. Sen gena vi en del, vilket för en gångs skull var ett bra beslut. Det här med valmöjligheter är ett helvete, framförallt när cykelvägarna blir stenvägar i 12%s uppförsbacke och när man plötsligt inte får cykla på landsvägarna. Blir lite dispyter om hur vi ska göra, men en av oss är iallafall inte van vid att orientera! Vi har iallafall haft sälle av floden Saale hela dagens strapats, på både gott och ont.

Dan slutade helt underbart. Ett par var ute och gick när vi kl. 21 frågade om något gasthaus så gick dem nån km med oss för att visa oss ett helt underbart par som hade ett "slott", gratis öl och härligt bemötande mott oss trötta galningar. Allt för 40 euro och nu mår man som en gud och lite därtill. Bästa dagen på resan, man känner inte av att man är trött. Nu kollar vi på damfotboll, dricker inhemsk öl och ska snart sova. Detta kommer aldrig glömmas, vilken dag. Bilder kommer förhoppningsvis imorgon om vi hittar ett internetcafé. Sov gott, för det kommer vi göra.

Förresten.. Idag cyklade vi 11 mil till en by utanför Saalfeld. Oj vad man mår!

Cykla norrut är ingen hit för psyket!

Oj oj oj . Var ska man börja. Eller snarare , var ska man cykla??  Dag 4 handlar om att yra. För yra har vi gjort i massor. En sak är säker . Aldrig mer en storstad pa cykel. Det är andra gangen vi är vilse i en storstad. Idag var det Halles, eller om det ska uttalas korrekt, Salles, tur grundlura oss totalt.

Vi började idag cyklingen enligt rutin 08.30 med stralande solsken som alla dom andra dagarna. Vem som vinner bonnabrännsmatcher är redan avgjord för Gastone cyklar i 30 gradig värme i t-shirt medans jag cyklar utan tröja. Vad gör man inte för beach 12!
Dagen började med enkla bra vägar och man hopades att det skulle bli en felfri dag. Sen kom kallduschen. Vi hittade förmodligen Tysklands största hala, och da menar jag att man akte ner en jättelang backe, för att sen hitta mount everests systerdotter staendes mitt framför oss. Den var sa pass lang att vi fick ga upp den langa vägen. Nu räds man alperna ännu mer. Väl inne i Halle var vi som yra höns! Gastones tappra försök med tyskan gjorde ingen nytta da vi fick felbeskrivningar gang pa gang. Det här med spraket har varit lättare. Ett exempel pa detta var igar morse när Gastone trodde att husmor fragade om vi var klara, sa svarade han ja. Da kommer hon in med mer bröd istället, vilket iofs var bra för da kunde vi ha mat till resan. Känns skönt att man kan äta precis vad man vill och hur mycket man vill, för om man bränner 6000 kalorier sa behöver man verkligen inte vara orolig. Vätska intas hela tiden. Gastone är bättre pa att dricka vatten, medan jag känner mer hunger efter mat. Maste säga att jag är imponerad av min pappa. Han säger inte lika mycket om sina skavanker som jag gör. Jag borde kanske kollat om han har bitit sönder sin tunga.
Idag har vi cyklat 11 mil, varav 2 mil är omvägar. Vi cyklade 1 mil pa en väg som bara upphörde mitt i allt. Sa vi var tvunga att ta oss tillbaka den milen. Den milen kndes som om jag hade en valross pa pakethallaren! HAr varit den mest psykiskt pafrestande dagen och det är lite synd att vi inte kommit längre. Men vi far lite längre sömn idag förhoppningsvis och sa tar vi nya friska tag imorgon. Nu är vi framme i Weißenfelds. Nu ska vi  hitta ett hotell, stretcha, planera morgondagen och nanna i fosterställning!

PS! I tävlingsturneringen som pagar denna resan mellan oss tva, copa stronzo, leder jag, Christoffer med 3-0. Det kan vara allt ifran hur langt det är till en viss stad, till vem som kissar längst. Mer än sa behöver jag inte säga, bara att jag leder. Vilket ger mig extra energi !
Gastone firar fortfarande midsommar


"Yes, jag slipper cykla"


Vi har fuskat, vi tog baten 50 meter!


Senaste modet!


Tyska Autobahn för cyklister!


Oj vad han mar nu med pasta i magen!


myser som bara den!

Aushfart


Tur vi inte skriver med benen

Nu har vi äntligen fatt tag i internet hos nagra oerhört trevliga hotellägare i Zerbsts. Dessa estetarhotellägare har gett oss ett uppiggande rum med varma färger. Iofs är vi väldigt varma men vi behöver allt uppiggande vi kan fa. Igar när jag skulle skriva sms till min syster sa slumrade jag till mitt i sms:et samtidigt som jag tryckte pa suddaknappen.

Dagens strapats började i Pritzwalk och slutade 15,5 mil senare i Zerbats. Idag har det gatt väldigt, men framförallt förvanande smartfritt. Jag, Christoffer har de senaste dagarna haft lite smabekymmer med bland annat nacken, ett knä, en ta men vi pushar varandra hela tiden vilket gör det mycket lättare . Morgonpasset gick superbra med raksträcka hela vägen. Lite trakigt med raksträcka men hellre det än dom hemska vägarna som väntade oss senare pa dagen. En tysk cykelkarta borde funka i tyskalnd men helt plötsligt var vi ute pa en aker med massa härligheter som verkligen inte gör vara cyklar franchesca och graciella nagot gott. Där var talamodet nära att spricka men framförallt fanns en rädsla av att cykeln skulle ga sönder.

Boende är inte det lättaste i detta landet vid denna arstiden. Nar man har cykel blir det mindre roligt att aka massa omvägar, men när man väl kommer fram mar man som en gud.

GAstone hade pa sig pulsmataren idag och han brände sanslösa 6100 kalorier .
Vi startade idag 8.30 och var framme 18.30 . Nu ska vi äta gott och dricka lite beer innan man helt plötsligt vaknar imorgon och ska pa det igen. 

Hinner inte skriva mer . Dom ropar scheize at mig nu . ska försöka fixa wiifii imorgon . Ha en fantastiskt kväll i Sverige.


Liggande cyklist hjälpte oss med vägen


Fina cykelautobahn i tyskland


tur att fartkamerorna stannade hemma

Tyskland är ett jäkla skitland. Inget internet existerar här tydligen så därför får min fantastiska syster assistera genom att skriva inlägget till oss. Detta inlägg är gårdagens efterlängtade inlägg. Ikväll kommer dagens resa att publiceras. Enjoy...
Natten tillbringades mellan två snarkande valrossar i en fotölj på båten till Rostock. Väl i Rostock 6 på morgonen började vår förväntade mördardagmed svårigheter att hitta ut ur stan. Men då pluffs, dök en helskön tysk upp och följde oss ut ur stan. Sen väntade några mil med helkassa vägar och en som körde om pappa med en liggcykel. Sen lurade cykelslingorna oss på en massa omvägar som man efter nån timmes dålig sömn gärna skulle ändrat på. Vi sökte upp ett McDonald's i en timme för att kunna skriva i bloggen genom Wifi. Tydligen var man tvungen att vara tysk för att få använda det och jag såg inte tillräckligt arisk ut. Då fick vi nog, vi vräkte i oss burgarna sen hade vi en lång raksträcka på några mil, på den legendariska väg 103.. vi tog igen en bunte tid rejält. Vi cyklade lika snabbt som en jude under andra världskriget cyklade. Den rundan tog kål på mig ska jag säga er, så en massa påfyllning och mys vid sjön gjorde de sista timmarna mycket lättare.
Vi cyklade idag 15 mil på 8 timmar och 35 minuter. Det som är så skönt är att när man cyklar är man varken hungrig, kissig eller trött, men så fort man hoppat av cykelfanet så blir man allt på samma gång. Nu blir det att sova något såå fruktansvärt.
Förresten... jag gjorde av med 5009 kalorier idag. Snart kan man spela plockepin med mig. Lär inte röra mig ändå, så trött kommer jag vara.

Man är ju på gång!

Första dan avklarad , med ett stort leende samtidigt som det äts massa godis! Flåset var det inga problem med och inte särskilt jobbigt för låren. Redan efter en knapp halvtimme låste min nacke sig. Känns riktigt surt, men med massa massage ska ska det nog gå an.

Första dagspasset gick annars helt lysande. Första stoppet var på sportex för att pappa behövde fixa lite småskavanker på cykeln. Därefter blev det den legendariska kebaben på lorensborgsgrillen innan vi besökte farmor Giovanna i lorensborg. När man väl cyklar känner man sig inte hungrig eller trött, men så fort man stannar så skriker magsäcken som en vild grizzlybjörn och man har fragma kring munnen. Efter farmorbesöket tog vi en runda till farbror Franco för att bjudas på massa tårta och dyligt. 1 timme senare var det dags för massa mat igen hos mormor i Trelleborg. Tårta på det igen satt sig inte helt fel. Behöver verkligen inte bry mig alls om vikten denna resan. För idag har jag gjort av med otroliga 3787 kalorier! Resan på 10,6 mil tog 5 timmar och 21 minuter . Det ger ett snitt på 19,8 kilometer i timmen. Vi hade räknat med ett snitt på 15-18 km/t men med våra sproilans nya tunnare däck blir vi snart tagna av fartkamerorna! Vi har trots allt idag haft motvind nästan hela dagen. Tur man inte är så stor så att vinden inte stopapr upp en så mycket.

Nu är jag helt slut. Maten har inte lagt sig och verkligen inte mjölksyran. Nu ska vi stressa oss ner till båten som går 22.45. Där ska min nacke få ligga på golvet på tysklandsbåten. Oj vad det längtas.





Gastone med ett leende har ordet: Äntligen på väg och då menar jag på väg med sonen Christoffer och fasiken vad man har längtat. Nu har vi hälsat på hela släkten i Sverige känns det som, farmor i Malmö, min bror i Höllviken och givetvis mormor i Trelleborg. men nu gäller det färjan till Rostock och därefter det tyska äventyret och om vädret och Christoffer orkar så kommer vi att lägga c:a 18 mil på måndagen. Konstigt nog så längtar vi båda två! Det visar siga att med en stark vilja så kommer man långt och vi tillsammans kan uppnå vår dröm att cykla ända ner till Italien. Dagens etapp gick förvånansvärt lätt och fort men vi kommer att ta det lugnare på dom andra etapperna. Nu tackar jag för mig för min kudde saknar mig.




 



"Jag ser måsarnas flykt"

Just idag är jag stark, förhoppningsvis imorgon och resten av resan. Känns realistiskt att vaselinet och jag delar bästavän-halsband när vi kommer hem.
NU KÖR VI .
GLUMSLÖV-MONFALCONE
START 26 Juni 2011
MÅLGÅNG???

AVANTI!

Fjärilar är för söta för att vara i magen!

jaha, vad skriver man nu? Nerverna får ta över skrivandet. Känslorna såhär dan innan är blandade. Nu finns det ingen återvändo.

Kan inte säga att jag har tränat tillräckligt, för då ljuger jag så att näsan åker igenom dataskärmen! Min cykel har iofs varit sönder 2 gånger på en månad och jag har inte kunnat cykla de senaste veckorna, men ursäkten känns inte giltlig på långa vägar. Har suttit på en spinningcykel ibland på gymmet, men tyvärr så har jag sjukt nog prioriterat styrketräning före cykelträningen. Får helt enkelt leva på min extrema envishet. Är envis men har inget tålamod. Det dåliga tålamodet får inte följa med på resan. Han får inte för husse! Jag har idag klappat min cykel extra mycket och varsamt, och hoppas att min lilla Franchesca kommer att hålla hela vägen. Franchesca och min relation är inte helt hundra, men jag ska ta henne hem, till Italien och till Amaronevinet! Hennes bakväxel har varit sönder två gånger och jag var fly förbannad andra gången den gick sönder. Hoppas att jag slipper den vreden på resan. Franchesca komemr från det latinska ordet Franciscus och betyder fri. Fri ska hon inte bli förrän om 3 veckor, men då har jag nog redan tröttnat på henne för längesen.
Pappa har varit flitigare än mig när det gäller att träna. Han har cyklat till malmö och tillbaka en dag och ängelholm tillbaka en dag. Det man gör på träning gör man på match brukar det heta, men detta är ingen korpenmatch. Här måste vi förbi klippan i mittförsvaret också!
Packningen är klar. Packlistan innehöll följande:
  • Kalsonger 14pst
  • Strumpor 14par
  • Långbyxor 1par
  • Shorts 1 par
  • Cykelbyxor 2par
  • T-shirts cykling 5st
  • T-shirts fritid 4st
  • Linne cykel 1st
  • Linne fritid 2st
  • Vidjacka och vindbyxa
  • Tjocktröja 1st
  • Hygienartiklar, däribland en väldans massa vaselin
  • Fritidsskor 1par
  • Sandaler 1par
  • Kamera
  • Mobil
  • Reflexväst
  • Reseadapter
  • Pass
  • Verktyg+pump
  • Energibars 14st
  • Kartor
  • Växla massa pengar
  • Gott humör
  • Gattusos vilja
  • Massa brunkräm som döljder "bonnabrännan"
Det råder cykelhysteri i familjen. Mamma och syster på vår tandemcykel.
Hade gärna cyklat på tandemcykeln uppför alperna, sittandes där bak, låtsastrampandes.
Är trots allt pappa som har tränat mest och vill gå ner i vikt.
Nu ska jag mecka med musik inför resan. Vet inte vad jag ska kalla genren jag tänkte lyssna mycket på jag har valt att kalla det frihetslåtar. Mycket U2-stuk.
Ses imorgon vid startlinjen.
Nervoso nervoso

Midsommarkrans gjord på kaktus

Nu sticks det! Hektisk dag med massa inköp inför resan. Här snackar vi inte sista minuten, här är det sista millisekunderna det handlar om. Vi hade inte ens köpt cykelskor. Nog för att man brukar lösa allt till slut, men eftersom vi åker på söndag morgon och alla affärer är stängda imorgon så känns vi lite halv handikappade. det är en av våra akilleshälar, att vi inte är tillräckligt förberedda. Jag har inte cyklat en enda dagsrutt (drygt 10 mil) och vi har massa saker kvar att mecka med. Får väll idag lyssna på Timbuktu och hans "det löser sig", så ska nog denna midsommaren bli toppen.
Det värsta av allt är att jag för tillfället inte hittar mitt pass. Så vi får väll simma till Tyskland och sen klättra över bergstopparna för att komma över gränserna till Österrike och Italien.
.
Resorb kommer nog vara en av mina bästa vänner på resan, men känns som att han kommer göra bra ifrån sig framåt morgondagen.
Hade dock gärna bytat ut Resorben med svartvinbärssmak mot att jag hade hittat mitt pass!
Slut på hektandet, nu njuter vi av midsommar.
GLAD MIDSOMMAR

När semester betyder mer än fett

Äntligen semester för oss bägge. Sista dagen på IKEA avverkades snabbt och smidigt. Semester i drygt 4 veckor känns inte helt tosigt! Men frågan är om vi ska på semester, äventyrsresa, bantningsresa eller tortyrresa? Vi vill ju att det ska vara så mycket semester som möjligt, men det är ju helt och hållet upp till oss och våra sköra "maskiner" till kroppar.
Idag efter jobb så slet vi oss ner till knutpunkten, där Alexandra Gustavsson, hälsocoachen väntade ivrigt på oss. Vi gick upp vid båtarna där det var som minst folk. Där tog hon fram en specialarvåg som mäter värden som tex: fettprocent, vätskenivå och värden som pappa framförallt inte ville få reda på. Reultaten såg ut så här.
Gastone         Christoffer
1)Vikt
90,2 kg          72,6 kg
2)Fettprocent i förhållande till vikt
22,7%12,5 %
3)Totala vätskemätare
52,5 %           62,6 %
4)Vikten på muskelmassa, inkl skelettmuskler,
mjuka muskler och vätskan i dessa muskler
66,3 kg            60,4 kg
5)Fysisk mätning (visar hur din fysik är, utifrån ditt
kroppsfett och din muskelmassa i din kropp. Skala 1-9. 1=hög%
kroppsfett+låg nivå muskelmassa. 9=lägre kroppsfett än
normalt + högre nivå muskelmassa än genomsnittet
2                        5
6)Visar mängden benmassa(mineralnivå, calcium
och andra mineraler) i kroppen.  
3,4 %                 3,2 %
7)BMR är den lägsta nivån av energi som din kropp
behöver när den är i viloläge.  
2027 kj                1872 kj
8)Metaboliskt ålder: Vågen visar den genomsnittliga
åldern för din typ av förbrännng. Om du har högre
ålder än din verkliga ålder, är det dags att träna.
46 år (53)              12 år (22)
Gastone Christoffer
1)Vikt 90,2 kg 72,6 kg
2)Fettprocent i förhållande till vikt   22,7 % 12,5 %
3)Totala vätskemätare 52,5 % 62,6 %
4)Vikten på muskelmassa, inkl skelettmuskler,
mjuka muskler och vätskan i dessa muskler 66,3 kg 60,4 kg
5)Fysisk mätning (visar hur din fysik är, utifrån ditt
kroppsfett och din muskelmassa i din kropp. Skala 1-9. 1=hög%
kroppsfett+låg nivå muskelmassa. 9=lägre kroppsfett än
normalt + högre nivå muskelmassa än genomsnittet 2 5
6)Visar mängden benmassa(mineralnivå, calcium
och andra mineraler) i kroppen.   3,4 %       3,2 %
7)BMR är den lägsta nivån av energi som din kropp
behöver när den är i viloläge.   2027 kj      1872 kj
8)Metaboliskt ålder: Vågen visar den genomsnittliga
åldern för din typ av förbrännng. Om du har högre
ålder än din verkliga ålder, är det dags att träna. 46 år (53)   12 år (22)
Kroppen är fantastisk, även om resultaten kanske inte visar det fullt ut idag. Men vi tyckte det var oerhört spännande att testa på detta idag och uppföljningen, när vi kommer hem, blir minst lika roligt. Då lär pappa ha gott ner de 10 kilona som han behövde, jag kanske har hittat en magruta. Frågan är om man vill vara i en 12årings kropp. Kanske därför jag inte har fått skägg än. Nu föll poletten ner!
Sista måltiden på jobbet satt som en smäck inför ledigheten!
Här steg fettprocenten iväg med 2%!

bloggproblem ett minne blott

Efter många om och men, eller snarare bara massa men, så är vi äntligen på banan när det gäller bloggandet. Har väntat på bilderna som lokaltidningen tagit i några dagar. När dom väl kom så publicerades artikeln om oss på deras hemsida, med en länk till vår blogg. Icke bra, med tanke på att det såg ut som om Mr Bean var full och påtänd när han gjorde bloggen. Sen så satte min kloke far in en länk på facebook om tidningsartikeln så att ännu fler kände av Mr Beans stinkande bloggsida. Tare vare min härligt hjälpsamma syster Gabriellas hjälp, känns banan lite lättare att köra på, eller snarare cykla på! Tre giorno!!!

http://landskrona.lokaltidningen.se/fran-glumslov-till-italien-pa-tva-hjul-/20110621/artikler/706229834/1181
Artikeln i dagens lokaltidning!

Välkommen till våran reseblogg!

Ja, nu sitter vi här i soffan. Far och son. Om 5 dagar kommer vi inte sitta på soffan. Då kommer myssoffan bytas mot en knarrade halvmjuk cykelsadel i 2 veckor! En resa som, förhoppningsvis, tar oss cirka 150 mil enda fram till släkt och vänner vid monfalcone i nordöstra Italien. En galen idé tycker ni kanske ? Det var det inte för mig och pappa..
Historien bakom denna tokiga resa handlar egentligen helt och hållet om min farfar, Armando Levi. Han är min stora idol och har alltid varit. Hans dröm var att cykla från sin dåvarande hemstad Malmö, till sin hemby Pieris utanför Monfalcone i Italien! 1 vecka efter mitt 10-årskalas åkte han ner till Pieris på smester. Där blev han påkörd på sin cykel och dog några månader senare.
Jag, Christoffer Levi, ville hedra min farfar, genom att uppfylla hans dröm. Nu , efter många om och men, är det äntligen dags. Inget har trott på oss utom vi själva. Har dock varit lite orolig för min pappa, men det är han som har tränat mest nu de senaste veckorna. Han har bland annat cyklat 12.8 mil en dag vilket motsvarar en normal dagsrutt under vår resa. Jag däremot har haft problem med min cykel. Det har varit sönder två gånger på några veckor och min status känns osäker.
Vi börjar cykla nu på söndag, den 26/6-11 och första etappen går ner till mormor nere i grötpratande Trelleborg. Vi beräknar att resan tar mellan 10-14 dagar. Pappa Gastone som är optimisten, tror på 10 dagar, medan jag Christoffer, realisten tror på 14 dagar. Sen får vi se hur länge vi stannar i Italien, vi kanske är så trötta på varandra att vi åker hem efter en dag i Italien. Just nu är det mycket spänning och adrenalin, och det finns massvis med saker att skriva om redan nu. Men det är trots allt några dagar kvar, även om naglarna redan är nerbitna och man längtar ner till alperna!
Vi kommer skriva om allt möjligt under resans gång. Allt från hur stora hagelbollar som smattrar ner på oss, till hur ont pappa Gastone har i hela kroppen och knoppen.
Ciao och på återseende / Christoffer Levi
Armando Levi

RSS 2.0