Ja, nu sitter vi här i soffan. Far och son. Om 5 dagar kommer vi inte sitta på soffan. Då kommer myssoffan bytas mot en knarrade halvmjuk cykelsadel i 2 veckor! En resa som, förhoppningsvis, tar oss cirka 150 mil enda fram till släkt och vänner vid monfalcone i nordöstra Italien. En galen idé tycker ni kanske ? Det var det inte för mig och pappa..
Historien bakom denna tokiga resa handlar egentligen helt och hållet om min farfar, Armando Levi. Han är min stora idol och har alltid varit. Hans dröm var att cykla från sin dåvarande hemstad Malmö, till sin hemby Pieris utanför Monfalcone i Italien! 1 vecka efter mitt 10-årskalas åkte han ner till Pieris på smester. Där blev han påkörd på sin cykel och dog några månader senare.
Jag, Christoffer Levi, ville hedra min farfar, genom att uppfylla hans dröm. Nu , efter många om och men, är det äntligen dags. Inget har trott på oss utom vi själva. Har dock varit lite orolig för min pappa, men det är han som har tränat mest nu de senaste veckorna. Han har bland annat cyklat 12.8 mil en dag vilket motsvarar en normal dagsrutt under vår resa. Jag däremot har haft problem med min cykel. Det har varit sönder två gånger på några veckor och min status känns osäker.
Vi börjar cykla nu på söndag, den 26/6-11 och första etappen går ner till mormor nere i grötpratande Trelleborg. Vi beräknar att resan tar mellan 10-14 dagar. Pappa Gastone som är optimisten, tror på 10 dagar, medan jag Christoffer, realisten tror på 14 dagar. Sen får vi se hur länge vi stannar i Italien, vi kanske är så trötta på varandra att vi åker hem efter en dag i Italien. Just nu är det mycket spänning och adrenalin, och det finns massvis med saker att skriva om redan nu. Men det är trots allt några dagar kvar, även om naglarna redan är nerbitna och man längtar ner till alperna!
Vi kommer skriva om allt möjligt under resans gång. Allt från hur stora hagelbollar som smattrar ner på oss, till hur ont pappa Gastone har i hela kroppen och knoppen.
Ciao och på återseende / Christoffer Levi
Armando Levi
