Vad àr Tour de France eller Giro di Italia nàr man kan cykla Europa runt istàllet!

En stolt Pappa som summerar cykelàventyret: Màste bara tacka mina nàrmaste vànner pà resan. Zonsalvan, Voltarensalvan, en tysk dundersalvan och Gabis salva fòr dom nedre regionerna. Tack àven till Gabriellas mp3 spelare med 850 làtar men fòrst och fràmst min vapendragare och bàsta kompis genom hela resan Christoffer Levi.
Med ett snitt pà 28-30 km/tim dom 3 sista dagarna pà dom tuffaste partierna och med en vilja av stàl sà hjàlpte Christoffer mig igenom denna fantastiska àventyr och att nà màlet Pieris Italien pà bara 12 dagar. Tack vare att han drog som etta sà kunde jag ligga dàr bak pà rulle och flyta med i samma takt. Nàr vi kom in i Slovenien vid middagstid igàr och hade alla dessa berg rakt uppstigande i 20% lutning dà trodde jag inte vi skulle kunna fixa det pà 12 dagar utan minst pà 14 dagar men Christoffer fick en sàdan adrenalinkick sà han flòg fram och jag efter som en skàllad ràtta. Pieris hàgrade och vi var framme kl. 19.40 efter 143 mil, PUH.

Nu till dom specialbestàllda beròmda cykelkartorna fràn Tyskland som vi fick slànga efter 4 dagar eftersom vi hamnade oftast vid en kohage, inne i skogen eller dàr det inte fanns nàgon cykelvàg òverhuvudtaget. Troligtvis tappade vi en riktig cykeldag pà dessa fantastiska turistkartor, nej sà in vid en bensinmack och vi fixade nya bilkartor och cyklade pà " lite " stòrre vàgar och dà gick det undan.

Nàsta tanke som slàr en àr detta en semester? Ser man mycket pà vàgarna? Ja det àr en fantastisk semester och Ja man ser mycket mer àn i en bil i 160 km/tim.
Dàremot nàr man vàl kom fram till en by vid 19.00-20.00 fòr att òvernatta sà var det sà att man duschade man kàkade och tog kanske eine Bier och sedan sà var det dags fòr Christoffer att Blogga medans jag fick underhàlla vàrdarna med min perfekta tyska/engelska/italienska/svenska. Sedan sà slocknade bàgge tvà vid 21.30 utan att se dom fina byarna. Det blev ocksà olika kategorier òvernattningar, allt fràn slott, Gasthus, Hotell, ett rum hos en àldre dam till nattclub och bara det àr ett àventyr.

Maten dà, vad àter man? Vi àt allt fràn pasta-hamburgare( McD 1 gàng)-wienersnitzel-Gordon Bleu-kyckling-Gulaschsoppa-olika grillràtter och en massa goda sallder i Tyskland och òsterrike. Dàremot nu nàr vi àr i Italien sà kommer det att bli pasta, pasta och pasta, kanske slinker det ner lite calamari ikvàll och kanske kalvfilè men desto mer vino!

Det var min summering av en helt fantastisk upplevelse med min son Christoffer och kommer jag att gòra om den àr nàsta fràga?
Den fràgan tar vi nàgon annan gàng. Tack fòr mig.
Gastone Levi

Mina bàsta vànner under resan!


Min vapendragare Christoffer!


Tyska cykelkartor utan succé


mmm, mums filibabba!


Fràn slott till... Nattklubb!


Slutmàlet!


Idag badade vi hàr, precis som fòr 21 àr sedan. Fast denna gàngen àr inte Armando Levi med oss!


SVERIGE-ITALIEN, 143 mil pà 12 dagar!!

Extas àr bara fòrnamnet! Dàremot har man inte riktigt hunnit smàlta allt, framfòrallt inte all den goda mat och vin som man fàtt. àr kanske inte sà konstigt om man skriver lite flummigt nu med vin i kroppen och ett skrivbord som gòr att man hàller slà knut pà sig sjàlv!

Vi àr alltsà idag framme hos vàra vànner i Pieris, en by utanfòr Monfalcone! Det var hit min farfars dròm skulle lett honom, men som vi istàllet fick uppfylla! Det àr sà mycket kànslor och vàrme just nu( som att det skulle behòvas i detta sàllskapet och hettan sàhàr pà kvàllskvisten). Eftersom jag àr Tina turner som kartlàsare sà har jag en extra fòrkàrlek att kolla olika router som vi kan ta. Senaste tiden har jag letat efter smà pilar pà kartvàgarna fòr att se hur vi kan undvika lutningar. Det fàr gàrna vara nerfòrsbackar, men om det àr uppfòrsbackar sà kòr man gàrna nàgon extra kilomter. Framfòrallt i Alperna!!

Vi bodde inatt ungefàr 4 mil fràn den italienska grànsen och man kunde knappt sova fòr man ville bara òver med tàspetsen sà snabbt som mòjligt! Gastone kànde sig inte riktigt hundra idag och det màrktes, men om man inte har kànningar efter òver 100 mil pa 11 dagar sà àr det nànting som àr fel. Dà hade jag sagt till honom att genomgà en dopingkontroll. Italienare brukar ju filma pa fotbollsplanen, men att dopa sig, hade varit fòr mycket.

Efter att vi innan lunch tagit oss òver den efterlàngtade grànsen sà valde vi motvilligt att ge oss ut bland i det skràmmande Slovenien. Skràmmande àr inte landet, men backarna som dom hade dàr. Dom var skràmmande! Kan sàga till er som tror att alperna slutar i òsterrike, att ni àr "helt ute och cyklar"! Sen om man ser att vàgen blir jàttetjock helt plòtsligt, som en klump, dà innebàr det inte att vàgen àr bredare, utan att det àr serpentinvàgar enda upp till toppen! Dàr sprack Gastones tàlamod. Han àr den som har tàlamod av oss, men dàr gick det fòr lèngt. HAn fick bara vistas 1 timme i Italien innan det var dags att slussas ut bland de Slovenska jàttemonsterbergen! Nàr sen nerfòrsbacken skulle anlànda sà var det sà risiga vàgar att man fick bromsa hela tiden. Gastone hòll sengàngarfart i nerfòrsbacken, mycket pga att hans bakbroms var kass. Sjukt nog sà kàndes det idag,àven om vi nàstan konstant hade motvind, som om vi hade mycket mer nerfòr àn uppfòr. Vilket man givetvis inte ska klaga pà! Ska tillàggas att dom Slovenska delarna var sà fina att man tappade hakan. Det innebar massa flugor i munnen som vanligt. Nu har man smakat svenska-,tyska -och slovenska flugor. Gillade nog mest dom svenska, fòr dom smakade inte sà mycket.

De senaste dagarna i alperna har vi màrkt att vàdret àndrar sig lika ofta pà en dag som Gastone har fàtt snyta sig de senaste dagarna. Skiftar hejvilt! Ena stunden àr det klarblà himmel, sen helt plòtsligt spòregn och àska. Den oturen vi hade i bòrjan av resan jàmnade nog ut sig nu. Fòr tex idag sà hade vi en enda by i slovenien dàr vi kunde ta skydd om det skulle regna, och precis dà sà forsade der ner regn i 20 minuter!

Jag kànde segervittring
redan imorse. Vi sa att vad som àn hànde idag sà skulle vi fòrsòka òvernatta i Italien! Om vi skulle ta det lànga hàllet i Italien sà kunde vi òvernatta varsom. Men eftersom vi nu tog Italien, sen Slovenien fòr att sen àka in i Italien nàr slutmàlet var 5 mil efter andra intràngandet i Italien, sà kànde jag att det var lika bra att kòra pà hela vàgen in. Gastone trodde aldrig att vi skulle hinna enda ner idag, men jag tànkte nàgot helt annat. Jag har den sista tiden legat làngst fram i vàrt 2-mannatàg nàr vi cyklar, fòr att Gastone inte ska fà nàgot vindmotstànd. Sà utan att jag sa nàgot sà trampade jag gasen i botten nàr vi kom in i Italien. Fòr jag ville till slutmàlet Pieris! Nàr sen Gastones kedja hoppar av, steg pulsen nàt drastiskt! Som tur var hade den bara gàtt av fòr att min kàre far hade i den mindre bra kombinationen pà vàxel. 8:ans vàxel pa nivà 1! Efter det var det bara att sàtta pà pumpmusik och bara kòra all-in! Jag gasade pà i minst 30km/h i motvind pà ren adrenalin. Det var en fruktansvàrd hàrlig kànsla. Men sen nàr man kom i màl blev man istàllet helt tagen och tròtt! En làng dusch, god mat, gott vin, hàrliga vànner gòr att jag aldrig kommer glòmma denna kànslan och den fantastiska resan vi har gjort! Jag kommer defenitivt inte slànga cykeln. Jag kommer fortfarande sitta dàr pà sadeln sà mycket som mòjligt istàllet fòr bil och jag tror utan tvekan att jag kommer gòra en liknande resa i framtiden. Dàremot kommer inte min far gòra detta nàgon gàng mer. HAn har nog gàtt ner nàgra kilon, men han kommer nog gà upp dom kilona igen med all god vi fàr hàr. Ska tillàggas att jag àr supernòjd och stolt òver mig sjàlv som gjort detta. MEn att min pappa, som àr 53 àr gammal, med lindat làr i 9 dagar klarar av detta, det àr nàgot helt magiskt. Ja g trodde Herklues var grek, men han àr nog italienare, tror jag!


Vill bara ta med mig den hem, synd att packningen àr full!

Riktigt làskigt att àka i en làng tunnel igàr!


Fòrsta stoppet i Italien! Givetvis pasta och ett glas ròtt. Helt vàlfòrtjànt!


Cykeltunnlar i òsterrike!


Att jag fick honom att le pà bilden àr en bragd, fòr han var riktigt butter nàr vi besteg ett jàtteberg precis innan!


Men nerfòrsbacken gillade han!


Och utsikten likasà!


Hàrlig kvàll i òsterrike!


Har màtt sàmre!


Vilken resa, vilken grej!





Tror att farfar Armando har vakat òver oss under resan och hjàlpt oss att uppnà hans dròm
(En gammal bild pa mig och farfar)

Nu ska jag ta efterlàngtat sovmorgon! Fàr sàkert lyfta upp min sletne far i sàngen, men som tur àr har han gàtt ner nàgra kilon!

Buona Notte!

Aldrig mer Bad gastein, inte ens på skidor!

Försenat inlägg från gårdagen: Smilegroparna är nog lite slitna de senaste dagarna, men även idag har som fått användas en del. Dagen började med bra väder och knopp & kropp i positiv anda. Dagen började i en hisklig fart. Sen kom det en extrem backe som tyvärr var uppför som vi hade kunnat undvika. Direkt efter det kom en jättelång tunnel och vi dividerade om vi skulle ta den eller inte. För man fick egentligen inte ta cykel igenom tunneln men att ta tunneln skulle innebära en massa tidsvinst och därmed tid för mer glass till mig. Sen var det dags för att bege sig mot skidorten bad gastein.Kan säga att dem backarna höjde pulsen med 200 procent! Det var det värsta hitintills. Jag tvingade mig själv att cykla hela vägen men papa corleone gick hälften. Hans lår är fortfarande en risk men nu är det inte långt kvar och vi ska bara fram, så ä r det bara. Den bästa upplevelsen på resan är utan tvekan nerförsbacken efter bad gastein. Kändes som en extrem svart skidbacke. Och då ingick serpentinvägar och en massa härlig gåshud. Säger bara 65km/tim utan att trampa något. Man hade behövt mer än 24 växlar för den backen. Gastone fick upp maxhastigheten 67,1, på en serpentinväg. Vilken känsla. Nu är vi bara 2 mil från Villach och runt 4(!!!) från den italienska gränsen. Idag fick vi äntligen tag på vår österrikiska flagga. Dem är nog inte så patriotiska, eller så är vi bara extremt dåliga på att leta. Nu ska vi kolla Sverige-Usa och sen längta till Italien imorgon. Take care

De glada fartdararna joddlar vidare i Österrike!

Tisdag morgon, god frukost, härligt fagelkvitter och en positiv anda. Tanken var att vi skulle ta ett morgonpass till Salzburg för att sedan vila upp oss pa eftermiddan med lite kulturell sightseen för att göra mamma nöjd. Istället slog vi som vanligt pa vara vinnarskallar och bestämde oss för att först strosa runder lite pa cyklarna i den fina staden Salzburg, för att sedan bege oss vidare. Även om alperna är den tuffa biten sa är det detta som är den stora utmaningen som man längtat efter. Eftersom vi vill ha sa lite backar som möjligt försökte vi luska ut den lättaste vägen. Vet inte om vi tog dom rätta vägarna, men backar 10 ganger större än Hilleshögsbacken i Glumslöv har vi redan bestigit! Utsikten och gashuden man far i nerförsbacken är en extrem härlig upplevelse. Istället för dagens planerade 4 mil att cykla, blev det istället 9,5 mil. Da kunde det enda bli ett antal mil till, men när vi fick höra att hagelbollar stora som tennisbollar var pa väg, samtidigt som det började ösa ner, sa var det bara att hitta första bästa gasthaus. Nu har vi hyrt in oss i ett litet rum och ska nu äta och planera den spännande morgondagen. Nu är det inte langt kvar, men ack sa jobbiga.



Punktering stoppar inte fartdararna!


Och inte ens ett lindat lar!


Tur att vi inte är i Tyskland längre, nu när dom haller pa att mobilisera!


Härligt sällskap i Straubing!



Värmen saknar man!


Gastone "livsnjutaren" Levi


Äntligen Österrike!


I Österrike lär rekordet slas!


Gastone dricker upp mitt vatten ocksa, som vanligt!


likt en bäck som aldrig sinar!

Att ha ett boende ute på vischan har aldrig kännts så bra som nu! Ännu en superbra dag i södra Tyskland. Nu är vi så nära Österrike att det stinker wienersnitzel och massa joddlande. Sovit som Mr John blund han själv inatt. Vi vaknade i ovisshet om hur vädret var. Det är en nagelbitare varje gång, för väderleksrapporterna är ungefär liksom dåliga som tyskarnas engelska. Gastone springer alltid upp till fönstret, medan jag gömmer mig under täcket innan domen kommer. Ostabilt var vädret idag, men för ovanlighetens skull så regnade det inget idag. Vi märkte tidigt att gårdagens gastkramande strapats satt kvar i benen men vi fick upp ett bra tempo. Vi är tvungna att cykla på dom större vägarna för att överhuvudtaget komma fram i tid. Det medföljer en del tutande från irriterande bilister, för jag tror inte att tyskarna vill oss något gott när dom tutar som att det är det sista dom skulle göra i livet! Vi började dagen i Straubing och 12 mil senare var vi framme i en härlig by 4 mil från salzburg. Imorgon blir det en halvdag i salzburg som lite återhämtning. Då ska vi skaffa oss extremt exklusiva kartor till alperna, för några omvägar där är helt uteslutet. Imorgon ska vi också hitta en Österrikisk flagga som får första gången ska få stå i rampljuset tillsammans med svenska och tyska flaggan. Kan säga att vi får en drös kommentarer varje dag om våra flaggor. Vissa säger att vi är helt dumma i huvudet medan andra bara säger schissee! Idag nådde vi en speciell gräns. Vi har på 9 dagar cyklat över 100 mil och är 4 mil från från att ha cyklat igenom hela Tyskland. Att man mår riktigt bra är att uttrycka sig väldigt milt! Vi har precis badat och ätit tysk god mat, som vanligt. Det goda innefattar mycket nyttigt, men vad gör pommes varje dag om man cyklar 10 mil om dan? Till slut. VILJAN ATT VINNA ÄR MYCKET STÖRRE ÄN RÄDSLAN ATT FÖRLORA!

medvind får mer än gärna förstöra frillan!

Dag 8. Sovit utomordentligt gott hela natten förutom när nattramlarna valde att maxa decibelmätaren på torget utanför. Det regnade i morse i Ausberg men vi bestämde oss för att använda våra ponchos och ge oss ut med våra färdmedel. Gastone hatar ponchos eftersom han blir genomsvettig. Jag är inte så glad i ponchon i nerförsbacke för då blir man som en luftballong. 3 kilo lättare så lyfter jag. Dagen idag har trots all regn varit helt strålande. Hann inte ta foto på en passande skylt idag. Det stog : "Rain" till höger men det borde stå rain på vår rygg. Vi har kört på i en hejdundrade fart och lyckats med att cykla hela 14 mil idag, Dag 8!!! Nån gud har nog gett Gastone nån extra muttrade kraft för nu är han som en duracellkanin. Men fortfarande inte i uppförsbackarna. Vi har hållt idag ett snitt på fantastiska 21,2 km/h i snitt och dårar vi endå haft en del backar. Riktigt stolt över vår dag idag, men måste tacka medvinden som hjälpte.oss massor.idag. Framförallt när vi hade ponchos på oss. idag stannade vi i den fina staden Straubing. Här fick vi härligt bemötande och fantastisk mat. Detta.är.definitivt enav de.bästa dagarna resan. Nu gör det inget att vi bor mitt i city, bredvid två ringande kyrkor som inte ens är synkade med varandra. För jag kommer sova oerhört gott natt, speciellt efter shoten vi blev bjudna på.

Öka sträckan sista veckan , nä-ää-tack!

Får ursäkta att jag inte skrev igår. Var helt under isen och lite därtill igår. Jag är väldigt envis men tålamodet är något jag måste jobba på, för det glömde jag hemma i Sverige tror jag. gårdagen ville jag helst glömma. Den började med ett hjärtligt farväl av våra vänner med slottet, för att sen bli en dag i regn och kullar, jättekullar och kilometerlånga uppförsbackar i 15%. Min käre far har utan att säga något cyklat med ett kasst, så han har inte kunnat stå upp och cykla plus att han har fått gå upp dessa långa backar. Jag hade en del problem de första dagarna men nu känner jag mig väldigt kry och stark. Vill täcka gabi för en fantastisk cykelsalva för de intima regionerna. Vi var hundra på att vi skulle få problem där, men nötknäckaren har nog sommaröov! Psykiskt sett så var det oerhört frustrerande igår när jag ville så mycket längre Men Gastone klagar inget utan gör så gott han kan och lite därtill. Jag vill ner så snabbt som möjligt, men vi jobbar som ett lag och vi måste hjälpa varandra. Ett bra sätt är att en åker precis bakom den andre, för då får bara den första jobba mot vinden. Igår hade vi mycket berg och jag kan säga så mycket att vikten tar ut sin rätt, för jag har ingen chans , Gastone kom upp i hastigheten, håll i er kära, 65,1 km/h, och jag 64,8, så där leder han för en gångs skull. Vi övernatta på ett ruckel utöver det vanliga i Munchberg för samma pris som slottet dan innan. Sova gick alldeles utmärkt som vanligt trots darrande sängar. Dagen idag började i katastrof!! Punktering på Gastones bakdäck gjorde att vi tappade 2,5 timmes cykling. Det hadeblivit.nån timme till om inte en bybo hjälpt oss. Han körde oss till en cykelreperatör eftersom vi fått fel storlek på extraslangarna. Efter det gick dan framåt, framåt och allting blev bara bättre ju längre tiden gick. Äntligen har vi köpt ordentliga kartor för dom cykelkartorna vi haft tidigare är mer för sightseen och då har dom med dom mördarbackarna för att få se härliga utsikter. Kan säga att vi har åkt igenom mer än halva Tyskland och sett allt från himmel till helvetet. Och då har vi bara kommit halvvägs. Realistiskt mål är kanske 16 dagar med tanke på vad som väntar oss. Ska försöka lägga upp bilder. Idag rullade det nya däcket 8,5 mil men imorgon hoppas vi på mer, även om vi nu verkar få cykla om regionen. . Gastone hälsar från nattmössan i Ausberg att han inte är van att lägga sig kl 21.30, men att det känns förbrukat bra!

Efter spöregn kommer solsken

Idag vaknar vi av att spöregnet väller ner över Weisenberg. Vi vilade lite efter frukosten för att se om de ljusnade till. Tillslut sprack tålamodet och vi bestämde oss för att ge oss ut i det blöta. Våra ponchos är inte av de snyggaste laget men oerhört bra. Gick förvånansvärt bra hela vägen till Jena. Sen gena vi en del, vilket för en gångs skull var ett bra beslut. Det här med valmöjligheter är ett helvete, framförallt när cykelvägarna blir stenvägar i 12%s uppförsbacke och när man plötsligt inte får cykla på landsvägarna. Blir lite dispyter om hur vi ska göra, men en av oss är iallafall inte van vid att orientera! Vi har iallafall haft sälle av floden Saale hela dagens strapats, på både gott och ont.

Dan slutade helt underbart. Ett par var ute och gick när vi kl. 21 frågade om något gasthaus så gick dem nån km med oss för att visa oss ett helt underbart par som hade ett "slott", gratis öl och härligt bemötande mott oss trötta galningar. Allt för 40 euro och nu mår man som en gud och lite därtill. Bästa dagen på resan, man känner inte av att man är trött. Nu kollar vi på damfotboll, dricker inhemsk öl och ska snart sova. Detta kommer aldrig glömmas, vilken dag. Bilder kommer förhoppningsvis imorgon om vi hittar ett internetcafé. Sov gott, för det kommer vi göra.

Förresten.. Idag cyklade vi 11 mil till en by utanför Saalfeld. Oj vad man mår!

Cykla norrut är ingen hit för psyket!

Oj oj oj . Var ska man börja. Eller snarare , var ska man cykla??  Dag 4 handlar om att yra. För yra har vi gjort i massor. En sak är säker . Aldrig mer en storstad pa cykel. Det är andra gangen vi är vilse i en storstad. Idag var det Halles, eller om det ska uttalas korrekt, Salles, tur grundlura oss totalt.

Vi började idag cyklingen enligt rutin 08.30 med stralande solsken som alla dom andra dagarna. Vem som vinner bonnabrännsmatcher är redan avgjord för Gastone cyklar i 30 gradig värme i t-shirt medans jag cyklar utan tröja. Vad gör man inte för beach 12!
Dagen började med enkla bra vägar och man hopades att det skulle bli en felfri dag. Sen kom kallduschen. Vi hittade förmodligen Tysklands största hala, och da menar jag att man akte ner en jättelang backe, för att sen hitta mount everests systerdotter staendes mitt framför oss. Den var sa pass lang att vi fick ga upp den langa vägen. Nu räds man alperna ännu mer. Väl inne i Halle var vi som yra höns! Gastones tappra försök med tyskan gjorde ingen nytta da vi fick felbeskrivningar gang pa gang. Det här med spraket har varit lättare. Ett exempel pa detta var igar morse när Gastone trodde att husmor fragade om vi var klara, sa svarade han ja. Da kommer hon in med mer bröd istället, vilket iofs var bra för da kunde vi ha mat till resan. Känns skönt att man kan äta precis vad man vill och hur mycket man vill, för om man bränner 6000 kalorier sa behöver man verkligen inte vara orolig. Vätska intas hela tiden. Gastone är bättre pa att dricka vatten, medan jag känner mer hunger efter mat. Maste säga att jag är imponerad av min pappa. Han säger inte lika mycket om sina skavanker som jag gör. Jag borde kanske kollat om han har bitit sönder sin tunga.
Idag har vi cyklat 11 mil, varav 2 mil är omvägar. Vi cyklade 1 mil pa en väg som bara upphörde mitt i allt. Sa vi var tvunga att ta oss tillbaka den milen. Den milen kndes som om jag hade en valross pa pakethallaren! HAr varit den mest psykiskt pafrestande dagen och det är lite synd att vi inte kommit längre. Men vi far lite längre sömn idag förhoppningsvis och sa tar vi nya friska tag imorgon. Nu är vi framme i Weißenfelds. Nu ska vi  hitta ett hotell, stretcha, planera morgondagen och nanna i fosterställning!

PS! I tävlingsturneringen som pagar denna resan mellan oss tva, copa stronzo, leder jag, Christoffer med 3-0. Det kan vara allt ifran hur langt det är till en viss stad, till vem som kissar längst. Mer än sa behöver jag inte säga, bara att jag leder. Vilket ger mig extra energi !
Gastone firar fortfarande midsommar


"Yes, jag slipper cykla"


Vi har fuskat, vi tog baten 50 meter!


Senaste modet!


Tyska Autobahn för cyklister!


Oj vad han mar nu med pasta i magen!


myser som bara den!

Aushfart


Tur vi inte skriver med benen

Nu har vi äntligen fatt tag i internet hos nagra oerhört trevliga hotellägare i Zerbsts. Dessa estetarhotellägare har gett oss ett uppiggande rum med varma färger. Iofs är vi väldigt varma men vi behöver allt uppiggande vi kan fa. Igar när jag skulle skriva sms till min syster sa slumrade jag till mitt i sms:et samtidigt som jag tryckte pa suddaknappen.

Dagens strapats började i Pritzwalk och slutade 15,5 mil senare i Zerbats. Idag har det gatt väldigt, men framförallt förvanande smartfritt. Jag, Christoffer har de senaste dagarna haft lite smabekymmer med bland annat nacken, ett knä, en ta men vi pushar varandra hela tiden vilket gör det mycket lättare . Morgonpasset gick superbra med raksträcka hela vägen. Lite trakigt med raksträcka men hellre det än dom hemska vägarna som väntade oss senare pa dagen. En tysk cykelkarta borde funka i tyskalnd men helt plötsligt var vi ute pa en aker med massa härligheter som verkligen inte gör vara cyklar franchesca och graciella nagot gott. Där var talamodet nära att spricka men framförallt fanns en rädsla av att cykeln skulle ga sönder.

Boende är inte det lättaste i detta landet vid denna arstiden. Nar man har cykel blir det mindre roligt att aka massa omvägar, men när man väl kommer fram mar man som en gud.

GAstone hade pa sig pulsmataren idag och han brände sanslösa 6100 kalorier .
Vi startade idag 8.30 och var framme 18.30 . Nu ska vi äta gott och dricka lite beer innan man helt plötsligt vaknar imorgon och ska pa det igen. 

Hinner inte skriva mer . Dom ropar scheize at mig nu . ska försöka fixa wiifii imorgon . Ha en fantastiskt kväll i Sverige.


Liggande cyklist hjälpte oss med vägen


Fina cykelautobahn i tyskland


tur att fartkamerorna stannade hemma

Tyskland är ett jäkla skitland. Inget internet existerar här tydligen så därför får min fantastiska syster assistera genom att skriva inlägget till oss. Detta inlägg är gårdagens efterlängtade inlägg. Ikväll kommer dagens resa att publiceras. Enjoy...
Natten tillbringades mellan två snarkande valrossar i en fotölj på båten till Rostock. Väl i Rostock 6 på morgonen började vår förväntade mördardagmed svårigheter att hitta ut ur stan. Men då pluffs, dök en helskön tysk upp och följde oss ut ur stan. Sen väntade några mil med helkassa vägar och en som körde om pappa med en liggcykel. Sen lurade cykelslingorna oss på en massa omvägar som man efter nån timmes dålig sömn gärna skulle ändrat på. Vi sökte upp ett McDonald's i en timme för att kunna skriva i bloggen genom Wifi. Tydligen var man tvungen att vara tysk för att få använda det och jag såg inte tillräckligt arisk ut. Då fick vi nog, vi vräkte i oss burgarna sen hade vi en lång raksträcka på några mil, på den legendariska väg 103.. vi tog igen en bunte tid rejält. Vi cyklade lika snabbt som en jude under andra världskriget cyklade. Den rundan tog kål på mig ska jag säga er, så en massa påfyllning och mys vid sjön gjorde de sista timmarna mycket lättare.
Vi cyklade idag 15 mil på 8 timmar och 35 minuter. Det som är så skönt är att när man cyklar är man varken hungrig, kissig eller trött, men så fort man hoppat av cykelfanet så blir man allt på samma gång. Nu blir det att sova något såå fruktansvärt.
Förresten... jag gjorde av med 5009 kalorier idag. Snart kan man spela plockepin med mig. Lär inte röra mig ändå, så trött kommer jag vara.

Man är ju på gång!

Första dan avklarad , med ett stort leende samtidigt som det äts massa godis! Flåset var det inga problem med och inte särskilt jobbigt för låren. Redan efter en knapp halvtimme låste min nacke sig. Känns riktigt surt, men med massa massage ska ska det nog gå an.

Första dagspasset gick annars helt lysande. Första stoppet var på sportex för att pappa behövde fixa lite småskavanker på cykeln. Därefter blev det den legendariska kebaben på lorensborgsgrillen innan vi besökte farmor Giovanna i lorensborg. När man väl cyklar känner man sig inte hungrig eller trött, men så fort man stannar så skriker magsäcken som en vild grizzlybjörn och man har fragma kring munnen. Efter farmorbesöket tog vi en runda till farbror Franco för att bjudas på massa tårta och dyligt. 1 timme senare var det dags för massa mat igen hos mormor i Trelleborg. Tårta på det igen satt sig inte helt fel. Behöver verkligen inte bry mig alls om vikten denna resan. För idag har jag gjort av med otroliga 3787 kalorier! Resan på 10,6 mil tog 5 timmar och 21 minuter . Det ger ett snitt på 19,8 kilometer i timmen. Vi hade räknat med ett snitt på 15-18 km/t men med våra sproilans nya tunnare däck blir vi snart tagna av fartkamerorna! Vi har trots allt idag haft motvind nästan hela dagen. Tur man inte är så stor så att vinden inte stopapr upp en så mycket.

Nu är jag helt slut. Maten har inte lagt sig och verkligen inte mjölksyran. Nu ska vi stressa oss ner till båten som går 22.45. Där ska min nacke få ligga på golvet på tysklandsbåten. Oj vad det längtas.





Gastone med ett leende har ordet: Äntligen på väg och då menar jag på väg med sonen Christoffer och fasiken vad man har längtat. Nu har vi hälsat på hela släkten i Sverige känns det som, farmor i Malmö, min bror i Höllviken och givetvis mormor i Trelleborg. men nu gäller det färjan till Rostock och därefter det tyska äventyret och om vädret och Christoffer orkar så kommer vi att lägga c:a 18 mil på måndagen. Konstigt nog så längtar vi båda två! Det visar siga att med en stark vilja så kommer man långt och vi tillsammans kan uppnå vår dröm att cykla ända ner till Italien. Dagens etapp gick förvånansvärt lätt och fort men vi kommer att ta det lugnare på dom andra etapperna. Nu tackar jag för mig för min kudde saknar mig.




 



"Jag ser måsarnas flykt"

Just idag är jag stark, förhoppningsvis imorgon och resten av resan. Känns realistiskt att vaselinet och jag delar bästavän-halsband när vi kommer hem.
NU KÖR VI .
GLUMSLÖV-MONFALCONE
START 26 Juni 2011
MÅLGÅNG???

AVANTI!

Fjärilar är för söta för att vara i magen!

jaha, vad skriver man nu? Nerverna får ta över skrivandet. Känslorna såhär dan innan är blandade. Nu finns det ingen återvändo.

Kan inte säga att jag har tränat tillräckligt, för då ljuger jag så att näsan åker igenom dataskärmen! Min cykel har iofs varit sönder 2 gånger på en månad och jag har inte kunnat cykla de senaste veckorna, men ursäkten känns inte giltlig på långa vägar. Har suttit på en spinningcykel ibland på gymmet, men tyvärr så har jag sjukt nog prioriterat styrketräning före cykelträningen. Får helt enkelt leva på min extrema envishet. Är envis men har inget tålamod. Det dåliga tålamodet får inte följa med på resan. Han får inte för husse! Jag har idag klappat min cykel extra mycket och varsamt, och hoppas att min lilla Franchesca kommer att hålla hela vägen. Franchesca och min relation är inte helt hundra, men jag ska ta henne hem, till Italien och till Amaronevinet! Hennes bakväxel har varit sönder två gånger och jag var fly förbannad andra gången den gick sönder. Hoppas att jag slipper den vreden på resan. Franchesca komemr från det latinska ordet Franciscus och betyder fri. Fri ska hon inte bli förrän om 3 veckor, men då har jag nog redan tröttnat på henne för längesen.
Pappa har varit flitigare än mig när det gäller att träna. Han har cyklat till malmö och tillbaka en dag och ängelholm tillbaka en dag. Det man gör på träning gör man på match brukar det heta, men detta är ingen korpenmatch. Här måste vi förbi klippan i mittförsvaret också!
Packningen är klar. Packlistan innehöll följande:
  • Kalsonger 14pst
  • Strumpor 14par
  • Långbyxor 1par
  • Shorts 1 par
  • Cykelbyxor 2par
  • T-shirts cykling 5st
  • T-shirts fritid 4st
  • Linne cykel 1st
  • Linne fritid 2st
  • Vidjacka och vindbyxa
  • Tjocktröja 1st
  • Hygienartiklar, däribland en väldans massa vaselin
  • Fritidsskor 1par
  • Sandaler 1par
  • Kamera
  • Mobil
  • Reflexväst
  • Reseadapter
  • Pass
  • Verktyg+pump
  • Energibars 14st
  • Kartor
  • Växla massa pengar
  • Gott humör
  • Gattusos vilja
  • Massa brunkräm som döljder "bonnabrännan"
Det råder cykelhysteri i familjen. Mamma och syster på vår tandemcykel.
Hade gärna cyklat på tandemcykeln uppför alperna, sittandes där bak, låtsastrampandes.
Är trots allt pappa som har tränat mest och vill gå ner i vikt.
Nu ska jag mecka med musik inför resan. Vet inte vad jag ska kalla genren jag tänkte lyssna mycket på jag har valt att kalla det frihetslåtar. Mycket U2-stuk.
Ses imorgon vid startlinjen.
Nervoso nervoso

Midsommarkrans gjord på kaktus

Nu sticks det! Hektisk dag med massa inköp inför resan. Här snackar vi inte sista minuten, här är det sista millisekunderna det handlar om. Vi hade inte ens köpt cykelskor. Nog för att man brukar lösa allt till slut, men eftersom vi åker på söndag morgon och alla affärer är stängda imorgon så känns vi lite halv handikappade. det är en av våra akilleshälar, att vi inte är tillräckligt förberedda. Jag har inte cyklat en enda dagsrutt (drygt 10 mil) och vi har massa saker kvar att mecka med. Får väll idag lyssna på Timbuktu och hans "det löser sig", så ska nog denna midsommaren bli toppen.
Det värsta av allt är att jag för tillfället inte hittar mitt pass. Så vi får väll simma till Tyskland och sen klättra över bergstopparna för att komma över gränserna till Österrike och Italien.
.
Resorb kommer nog vara en av mina bästa vänner på resan, men känns som att han kommer göra bra ifrån sig framåt morgondagen.
Hade dock gärna bytat ut Resorben med svartvinbärssmak mot att jag hade hittat mitt pass!
Slut på hektandet, nu njuter vi av midsommar.
GLAD MIDSOMMAR

RSS 2.0